Finns det något värre och jobbigare än Energislukare? Sånna människor som inte alls ger en energi, glädje och värme?
Funderat en del på det där med energislukare, är det en speciell sorts människor? Tänker mig dom som är självupptagna, som inte lyssnar, som bara tar och inte ger. Ja, den sorten är tydlig och lätt att förklara varför den slukar ens energi.
Men sen finns det dom energislukare som är genomsnälla, som lyssnar, som är mjuka och glada, nästan äckligt glada, "hur fan kan du verka så jävla lycklig jämt??" tänker jag. Dessa människor som man tror inte har något jobbigt alls i livet, som alltid mår kanon och är nöjda med allt. Nästan sådär så man börjar fundera om det är något fel på en själv när man vill prata om något som är lite jobbigt.
Här vet jag inte hur jag ska förklara varför en sån människa slukar min energi. Jag kan inte sätta ord på hur eller varför. Är det inte glada och lyckliga människor som ska ge energi?
Nej, för att vända på det, dom som ger mig energi, det är dom som lyssnar med förståelse, dom som tycker att jag är grym som jag är. Dom som både ger och tar, som förhoppningsvis får energi av mig i gengäld. Dessa människor som jag saknar när jag inte sett dom på länge, dessa människor som kan visa, erkänna och ta emot känslor; ilska, lycka, sorg och kärlek.
Egentligen så är det svårt att sätta ord på, för energi är ju en känsla, precis som känslan av energi-givare och energi-slukare.
Och ja, det är ju upp till oss själva att välja om någon får ta vår energi eller inte, men finns det omedvetet skickliga energitjuvar, dom som snor ens energi vid ett ögonkast. Det tror jag är svårt att påverka, men det vi kan välja är att slänga det över axeln och sträcka på oss, och sen ta oss till sällskap som ger tillbaka det tjuven tog.
Det är jävligt svårt, men vi är ju faktiskt hur grymma som helst, precis som vi är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar