Jag vill, Jag kan

Andas in genom näsan, med tankens kraft låter jag luften jag andas in gå igenom huvudet och ta med sig alla jobbiga tankar. Blåser sen ut luften genom munnen med alla dessa tankar som är i vägen.. och sedan ner med dom i ett svart hål, så dom aldrig mer kan komma upp...

Det kommer så typiskt på kvällarna, då man inte riktigt kan somna. Funderar på allt mellan himmel och jord, grubblar på det som tynger mig.
Får ont i magen och vaknar med huvudvärk för hjärnans högvarv och arbete på egentligen helt onödiga saker, som inte alls blir bättre av att jag grubblar.
Metoden jag beskrivit funkar oftast bra, måste säga att det ger mycket lugn.

Något jag avskyr att prata om, som är något som verkligen gör mig nedstämd, irriterad och ledsen är pengar och ekonomi.
Ja, inte det att jag sitter i skiten, absolut inte. Men är pengablind eller något. Är en förbannad slösare, utan att jag ser det, förrän i efterhand. Små summor blir stora = pengar försvinner.
Vill och behöver en ny bil, javisst, ett lån kan jag betala av måndasvis, men så var det den där handpenningen! Vill jag ha en bra och nyare bil blir handpenningen ett par månadslöner för mig. KUL! Alltså, spara i ett par år (måste ju fortfarande äta mat om dagarna).

Vid dessa tillfällen känner jag mig helt jävla värdelös! Jag känner att jag inte kan gå upp i tid på jobbet, för det orkar inte mitt psyke, och jag vet att hade jag skärpt mig från början hade jag kanske haft mer möjligheter.
Och hur i helvete blir det bättre av att jag beskyller mig själv å blir irriterad å ledsen för? =)

Nej! Måste vända på steken och se det som en utmaning för mig själv, och även en möjlighet att nå mina mål.
Det kommer blir tungt och svårt, men jag kommer känna mig så nöjd sen!
För jag vill och jag kan!!

Vilja är starkt, och kan leda oss hur långt som helst!

Valen i livet

Har liksom startat om på nytt senaste halvåret i mitt liv! Ändrat på det jag inte mådde bra av, börjat göra det jag mår bra av.

Men även om jag mår så mycket bättre nu, så är det jobbigaste att vänner jag trodde alltid skulle finnas, plötsligt inte längre gör det.
Det är som att vissa inte kan ta att man gör förändringar i livet. Man passar liksom inte in i ramen för dom längre.
Känner någonstans att jag inte behöver dessa människor i mitt liv längre (inte just nu i alla fall). Det tar ju bara energi! Men kan inte hålla undan med att det såklart är tungt och jobbigt att mista gamla goa vänner! Så många fina minnen vi har ihop!

Nu har jag härjat runt färdigt! Gjort mitt i ungdomsvärlden, i alla fall den ungdomsvärlden som innebär skitsnack, supande, flörtande och kärleksstrul!

Nej, nu mår jag bra! Jag vill leva såhär! Med min stora kärlek ute på landet, med ett kul och givande jobb där jag har stora utvecklingsmöjligheter. Jag vet vilka vänner jag kan lita på och vilka som både ger och tar!
Träffarna med vänner är inte längre på samma nivå, det är numer middagar, några glas vin och allmänt trevligt!
Självklart är man fortfarande ut emellanåt och partar loss, men mer lagom=)



På tal om livet...
Såg häromdagen "Den hemlige miljonären" riktigt bra program. Folk i Sveriges städer sover under broar, har ingen mat för dagen och lever i allmänhet ett tungt liv. Man vet ju att detta finns och händer, men var bra att få se det, och även en kanonbra miljonär som skänkte en kosing!
Så såg jag i en tidning om en familj som inte fick boende, och dom gnällde. Men hallå, mannen hade inget jobb och kvinnan var gravid. KONSTIGT att dom inte får boende (dom hade ändå tak över huvudet, bodde hos mannens föräldrar). Förlåt mig, men kan det vara så att dom tror att det beror på att dom är utländska. Som om svenskar utan pengar och inkomst får boende? NEJ!
I detta tillfälle hoppas jag att vi hjälper dessa människor som året runt sover under broarna istället....!

När jag blir rik ska jag köpa dessa människor massor med mat och sova med dom en natt i minusgrader under bron. Sen bygga ett stort slott för alla utan hem! Ge dom kläder och mat! Hjälpa dom att återkomma i livet!

Jag vill att hela Sveriges fina människor ska leva ett gott liv!

Inte alls som jag tänkt mig

Såg fram emot denna helgen! Skulle bli så mysigt och roligt, och skönt med långledighet!
Fredagen var kanon, bestod av ridning, pyssel hemma och sedan far å eva på middag! Hur mysigt som helst=)

Vaknade på lördagen, kändes som en skön ledig dag! Men blä blä blä! blev inte alls som jag tänkt mig (hur jag nu tänkt mig?). Men var en sådan där dag när jag kände mig fruktansvärt låg, allt var trist å värdelöst!
Mannen min var sjuk och hade ingen ork till något, jag visste inte vad jag hade lust till! helst bara vara glad!!
Dagen slutade i vilket fall med bastubad och räkmacka hos svärmor och svärfar! sen några öl i stan med svågern! Var lagom, men inte alls så som jag hade velat ha det! Nej fy farao, inte alls nöjd!

Söndagen blev halva dagen på soffan, halva dagen i Uppsala för Patriks sjuklighet och avslutningsvis söndagsmiddag på max!

Måndag, sista lediga dagen på långledigheten! Patrik också ledig. Tog oss en tripp till Västerås för att inhandla bildelar! Äntligen en bra dag!! Bara mitt hjärta och jag, med mycket skratt och närhet!
Väl hemma har jag donat i huset och han fixat med bilen! Käkat lite mat tillsammans och ikväll blir det bara mys!

Skönt att ledigheten avslutades bra! Nu ser jag fram emot en ny intensiv vecka med jobb, träning, ridning och umgänge!


Nu vänder vi oss mot solen och ler!
Linn